onsdag 11 februari 2009

Min syster fyllde år igår


Eftersom jag missat att skicka ett kort, så fick hon den här hälsningen:
Grattiskramar från familjen

lördag 7 februari 2009

Jag har äntligen scrappat klart mitt minialbum!






















Det här har jag hållit på med länge, men nu äntligen är jag klar. Så här blev det!

fredag 6 februari 2009

Säfsen
















Vi åkte på en härlig vinterutflykt till Säfsen. Alla i familjen tyckte det var härligt med all snö och njöt av att det var "riktig" vinter. Kasper tyckte om att åka skidor, men liften var besvärlig. När han fick åka sittlift blev allt roligare. Robin blev snabbt bättre på att åka skidor. Han bytte upp sig ett hack i skidskolans grupper för varje dag och avslutande med den vassaste. Tyvärr, måste jag medge, så är han nu en bättre skidåkare än sin mamma... Pappa och min bror kom på fredagen och tog med sig både Agnes och Kasper när de åkte till Nora på lördagen. Det blev full fart i backen hela lördagen för min del. Det fanns ju inga små att ta hand om. Det är verkligen roligt att åka skidor. Dagen försvann jättefort. Robin, jag och Roger passade på att gå ut på restaurang och äta på kvällen. Det kändes lyxigt att få äta i lugn och ro utan någon att hålla på gott humör eller serva med maten. Robins meny var samtidigt en pysselbok, så han var fullt sysselsatt medan vi väntade på maten. Maten var god och vi njöt verkligen av den ovanliga lyxen att äta ute. Hemresedagen innbar stora äventyr. De började direkt när vi skulle skjutsa Robin till skidskolan och bilen inte startade. Roger fixade skjuts till backen med en annan familj och jag avslutade städningen av stugan. Stugan var nyrenoverad och innehöll allt vi kunde önska oss; torkskåp, brödrost, skotork, micro och till och med en vattenkokare. Väl tillbaka hade Roger fått löfte av en granne att få hjälp med att starta igång bilen. Han var bara tvungen att be en annan granne flytta på sig för att de skulle kunna komma åt batteriet. Jag gick under tiden upp till receptionen för att lämna igen stugnyckeln. Hotellet, där receptionen fanns, låg högst upp för en brant backe så det var lite ansträngande att skynda dit. När jag kom ut ville jag slippa gå tillbaka och ringde Roger för att få skjuts. Han svarade lyckligt att bilen var igång och att han skulle komma. Nästan i samma minut ringde han upp igen och förklarade att nu låg han och bilen i diket. Det hade kommit så mycket snö under natten att allt var vitt och han hade missbedömt hur långt bakåt han hade backat. Vi som gått upp så tidigt för att vi skulle hinna åka några åk innan hemfärden. Jag, som ju var ute knallade, upptäckte en plogbil. Efter en rask prommenad dit fick jag besked om att han skulle komma till vår undsättning. Innan jag var tillbaka till stugan hade han dragit upp bilen. Tala om snabb hjälp. Tack vare alla hjälpsamma människor hann vi till backen innan Robins skidskola var slut och vi hann åka några tunga åk. Det var dåligt pistat i många av nedfarterna.